Hur kunde det bli så här kan man ju fråga sig, sätter man sig ner och lyssnar på In Flames första skivor som "Subterranean", "lunar Strain" & "The Jester's Race" för att nämna dom tidigaste, sen petar man igång deras nya så låter det inte änns som samma band, hur gick det till? va fan hände? Det In Flames jag växte upp med och lyssnade på finns inte längre, om det är bra eller dåligt beror helt på i vilket skede man började tycka om In Flames. Förändringarna har varit många under tiden och dom har fått många nya fans men även tappad en stor skala fans pga dessa förändringar. Jag själv började höra ett annat sound redan då plattan "Clayman" kom år 2000, nånting hade hänt, dom hade ändrat stilen att sjunga på och sättet att göra sin tunga och snabba musik som jag lärt mig älska i tidigare album, men Clayman plattan var absolut inte dålig, jag gillade den skarpt för att den va fortfarande väldigt tung och hade sköna texter, denna stil höll i sig genom plattor som "Reroute to remain (2002) " & "Soundtrack to your escape (2004) ". År 2004 Släppte man även en remaster version av albumet " Colony (1999) " som va då ett förjävligt bra album och remaster versionen kändes väldigt välkommen och jag hoppades att In Flames skulle hitta tillbaka till sitt orginal sound som gjort att alla metal fans världen över vet vilka In Flames är. Min önskan gick halvt som halvt i uppfyllelse då plattan " Come Clarity " släpptes 2006, det va inte precis det jag hade hoppats på men det både hörs och känns att dom tagit ett steg tillbak och börjat om vilket enligt mig fick Come Clarity plattan att bli riktigt tung. Sen gick det bara utför, plattan " A Sense of purpose (2008 ) " tänker jag inte änns prata om, den hade kanske en låt jag kommer ihåg vara värd att lägga på minnet. Den nya plattan " Sounds of a playground fading " är inget undantag, singeln dom släppte " Deliver Us " föll mig inte alls till smaken, men jag kände ändå att jag ska vänta tills hela albumet är släppt och lyssna igenom det, sagt och gjort så har jag nu lyssnat igenom det x antal gånger för att kunna göra en rättvis bedömning och det jag kan säga är att detta är inte mitt In Flames, inte i närheten av lika tungt som dom en gång varit, och vart kommer alla techno intron och stödmusik ifrån? varför förstöra det vinnande koncept som dom hade? frågor jag vill ha svar på. Så man kan med alla enkelhet säga att denna skiva inte hamnar på nån av mina spellistor, men för er som började lyssna på In Flames efter Clayman plattan och tyckte dom va riktigt bra då är detta säkert en bra platta, men för mig/oss som va me från början och spelade så öronen blödde å headbangande till dom tunga riffen och dom brutala texterna så är denna skiva bara ett skämt......tyvär. den får 2 av 6 whiskey shots.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar